Så granskar du en socialtjänstutredning

En första läsning ska ge en översikt över struktur, tidslinje och huvudsakliga slutsatser. Under den andra läsningen är arbetet ett annat: nu handlar det om att systematiskt skilja utredarens egna bedömningar från de källor som redovisas.

I praktiken innebär det att varje slutsats behöver kunna föras tillbaka till en konkret uppgift: ett förhör, en anteckning, ett yttrande. Slutsatser utan tydlig koppling behöver flaggas för närmare granskning.

Utredningen refererar normalt till flera olika informationslämnare: vårdnadshavare, den unge, skola, BUP, referenspersoner. Genom att sortera uppgifterna efter källa blir det synligt när en enskild uppgift ligger till grund för ett återkommande resonemang.

Det blir också synligt när utredaren växlar mellan att återge uppgifter och att själv tolka dem. Den skillnaden är sällan tydligt markerad i löptexten.

När uppgifterna är sorterade kan slutsatserna prövas mot dem. Frågan är enkel att ställa: var i det redovisade materialet står det som slutsatsen bygger på? Om svaret är att slutsatsen bygger på en samlad bedömning utan angivna referenser är den svagt underbyggd.

Motsägelser mellan olika delar av utredningen är särskilt intressanta – de bär ofta upp de starkaste invändningarna i ett yttrande.

LexActa.Cloud utför denna genomgång systematiskt och pekar ut var slutsatser saknar stöd i det redovisade materialet, var samma uppgift återkommer i olika delar av utredningen, och vilka formuleringar som ofta bär upp nämndens argumentation.

Underlaget är en utgångspunkt för juristens egen bedömning, inte ett färdigt yttrande.