Källkritik i LVU-utredning

En socialtjänstutredning innehåller sällan renodlade primärkällor. Merparten av uppgifterna har passerat minst ett led: samtal återberättas, journalanteckningar sammanfattas, tidigare utredningar refereras. Källkritiken behöver ta hänsyn till hur uppgiften har färdats från händelse till text.

Ju fler led en uppgift har passerat, desto större utrymme finns för att den har fått en annan innebörd på vägen. Det gäller särskilt när ordval förändras mellan led.

Uppgifter som dokumenteras i nära anslutning till en händelse har normalt högre värde än uppgifter som återges långt efteråt. En anteckning som gjorts samma dag är i regel starkare än ett resonemang i en sammanfattning skriven månader senare.

Om en uppgift återkommer i flera oberoende källor stärks den. Om samma uppgift återkommer men alltid via samma ursprungliga källa handlar det inte om oberoende bekräftelse – bara om upprepning.

En vanlig fälla är att en utredares tolkning av en uppgift senare refereras som om det vore uppgiften själv. Nästa utredning bygger då vidare på tolkningen utan att gå tillbaka till primärkällan.

En annan fälla är att avsaknad av uppgifter tolkas som bekräftelse. Att en referensperson inte har uttalat sig i en viss fråga är inte samma sak som ett negativt svar.

LexActa.Cloud kartlägger vilka uppgifter som utredningen bygger på och visar var samma uppgift återkommer via samma ursprungliga källa. Verktyget markerar också var tolkningar från tidigare dokument har blivit påståenden i den aktuella utredningen.

Sammanställningen fungerar som ett arbetsunderlag för den vidare källkritiska bedömningen.